Old Man

Är det meningen att vi skall ha föräldrar? De föder oss och formar våra liv. Men sedan, då? Vi lämnas bort till skolgångens förmån, för att sedan flytta och starta ett eget liv på annat håll.
När vissa av oss avkommor får egna avkommor, så skapas en ny relation där gammal och ung försöker få en kontakt. En sorts nytändning av den kontakt som dog då deras eget barn flyttade ifrån dem.
Någon gång kommer också tiden då de inser att barnbarnen försvinner allt längre utom räckhåll. Alltså har de två gånger fått uppleva samma sak, innan de sedan själva blir som barn igen.
Är det konstigt att man har en medelålderskris? Borde den rent utav kallas återuppståndelseförtvivlan?

Felicia adjö

Jämt ska du styra,
ställa och domdera
Prata strunt, yra
pladdra och orera

En ny plats till dig
jag måste föreslå
Hör av dig om en vecka
jag klarar mig ändå

Persona Non Grata

Ett medhåll ändrade riktning och strömmens utstrålning lyser starkare än några av de sätt med vilka man kan formulera dagens uppenbarelse på. Att mottaga det är inte längre samma sak, ty nu ser jag det som alla andra, fast av legitima skäl. Frågan är dock den om det jag ser beror på att resten ser det de ser. Lurigt, men som rubriken lyder...

Balladen Om Den Baconbesatte Pojken

http://www.youtube.com/watch?v=2T_obaO46Bo
(För er som inte vet vad jag talar om - var vänlig se klippet innan läsning.)


En okänd dam kom och talade om
Hur kosten skulle ändras allteftersom
Ack, hur förvånad hans fader blev
När damen hon i klaveret klev
Och när han packade för att ge sig av
För att slippa damens orimliga krav
Aldrig att han tar till fjäsk
För lättrökt sidfläsk

Han säger hur det skall fungera
Och vem i huset som skall regera
Ovan vid situationen
Vill ta tillbaka tronen
För vem ger upp bacon som gillar det starkt
Och fram tills nu ätit obemärkt
Aldrig hon ser honom vid sitt bord
Sanna mina ord

Nu är han borta med väskan sin
Av bacon inte längre stinn
För sent för dem att säga förlåt
Inte något att göra åt
För när det åter blir helgdag
Han återvänder för baconintag
Ja, trots att han blev stött
Lever han för sitt kött



Balladen Om Den Stackars Fågeln

Stackars lilla fågel! Lik en liten boll
Han säger: "Vänta, vänta vänligen; det spelar roll"
Du dras över asfalt; du dras över betong
Häftig, minst sagt, denna följetong

Snart du dör om taxin inte stannar
Kan endast räddas av fågelturken och hans mannar,
Ty taxichaufförer är knappast snillen:
Kör runt med stackars fågel i grillen

/Jay

The Night Before

Drömmar är blott visualiserade önskningar. Man bör dock inte förvänta sig att önskningarna ens slår in i drömmarna.
Inatt upplevde jag en önskning, vilken begrundade sig på ett infall som gav ett tämligen intressant utfall, genom en dröm.
Som varje gång utspelar sig drömmen till en början alltid på okänd plats, medan karaktärerna i de flesta av fall är igenkännbara. När det börjar ta fart förvandlas det hela till ett spel: pjäserna följer den väg jag visar dem, på en spelplan efter vilken jag erfarat navigerar och jag vet att det i drömmen inte följde det mönstret jag hade önskat, utan man får nöja sig med närvaron av alstret av ens önskningar. Glad blir man först då man kan tyda dessa drömmar och får ut tidigare obesvarade frågor - uppenbarelser.
Hur trevligt det än kan bli i en dröm, är det enbart en dröm och gårdagens dröm skänkte enbart fler önskningar.

Ain't Gonna Move

Jag vet att du gillar att säga det,
Men det finns ett litet aber.
Kanske är det inte sant,
Men liknelsen är makaber

Ett riktigt slående ord kan ge men för... tja, en stund - åtminstone. Ett slående ord lyckas inte träffa rätt om den tilldelande inte har förstående för det s.k. "offret". Endast offret i fråga ( i samband med bl.a. omgivningen, situationen och humöret) kan göra det värre än det egentligen är, om det faktiskt så är.

/Jay






Ta En Moralkaka Till

För ett par år se'n, säkert tre år nu minst
Fanns ingen förlust; inte heller nå'n vinst
Det tillrar en tår och jag fylls av melankoli.
Var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli.
Var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli.




(Sexy) Snowbird

Nåväl, jag skall väl sluta tala i gåtor för idag: Jag var på, hur konstigt det än låter, en musikal (Buddy Holly) och lite rädd för att det skulle hota min manlighet, höll jag en låg profil.
Jag kom för musiken; resten på grund av sitt libido - kvinnorna för att beskåda mannen i fråga och männen för att satisfiera sinna kvinnor (inte genom att vara där, utan snarare för att de vet att kvinnorna har en längtan när de väl kommer hem).
Väl slut blev även jag tagen, rent fysiskt (men inte på det snuskiga sättet). Det var en släkting och en ingift dylik som hade lyckats välja samma dag. Den ena finner jag vara tämligen trevlig och nästintill en jag vill vara.

Det som dock spelade roll var att jag insåg något idag (igår blir det egentligen) som jag känner... någonting (i väntan på rätt ord) inför. Det är hårt att välkomna om några år en fulsnygg sanning när det innebär att man upplever en falsk vacker, till synes, sådan idag. Inte helt, men väntan dit, på vägen av obeslutsamhet.

Balladen Dagen Efter

Jag kom dit ut på cykel ikväll
Den ställde jag ifrån mig i ett cykelställ
Bortom ängen hördes bedövande brus
Som spred sig mot himmelen med fagert månljus
Det var vid en station
Fri från hyfs & fason
Med växlande trafik
Och Cornelis Vreeswijk.
Samt växelvis flödande turbulens 
Som täckte min sadel med fuktig kondens

RSS 2.0