How Can You Win?
Mina drömmar äro verklighetsförankrade, sade den som allting hade
I Can't See Nobody
Jag ser samma bilder som förut, men allt jag missade tidigare finns nu där. Frågan är om (det för)resten spelar någon roll.
Love, Love, Love
H
Det var alla hjärtans dag och platsen okänd. Jag tittade ner från det övre planet på folket nedanför. Ointressant. Färden gick vidare till jag tog mig runt hörnet. Där stod "" och såg sig omkring. Jag tittade snabbt ner och körde händerna i fickorna för att låtsas som om jag inte såg henne. Såg henne gjorde jag dock. Det blonda håret var nytvättat och kläderna nyköpta dagen till ära.
- Vill du köpa geléhallon?, frågade hon
I vanlig ordning antog jag att det inte var mig hon talade med. Kallsvettig vände jag mig om för att försäkra mig om att sådant var fallet. Ögonkontakt. Någon gång i denna fas av historien försvann min osäkra sida och det hela antog en absurd uppföljelse.
Fortsättningsvis uppenbarade sig min vän, tuggande på tuggummi. Han anslöt sig till min konversation med "". Vad som sades förtäljer icke historien, men min väns tuggummi fann sig ut ur hans mun och in i hennes (på ett tämligen okonventionellt sätt och alltså inte på det sättet jag hade föredragit - om det nu fanns ett sådant sätt). Resten av dagen förblir inte ens ett minne, utan en mall efter vilken jag själv måste skapa en fortsättning.
Det var alla hjärtans dag och platsen okänd. Jag tittade ner från det övre planet på folket nedanför. Ointressant. Färden gick vidare till jag tog mig runt hörnet. Där stod "" och såg sig omkring. Jag tittade snabbt ner och körde händerna i fickorna för att låtsas som om jag inte såg henne. Såg henne gjorde jag dock. Det blonda håret var nytvättat och kläderna nyköpta dagen till ära.
- Vill du köpa geléhallon?, frågade hon
I vanlig ordning antog jag att det inte var mig hon talade med. Kallsvettig vände jag mig om för att försäkra mig om att sådant var fallet. Ögonkontakt. Någon gång i denna fas av historien försvann min osäkra sida och det hela antog en absurd uppföljelse.
Fortsättningsvis uppenbarade sig min vän, tuggande på tuggummi. Han anslöt sig till min konversation med "". Vad som sades förtäljer icke historien, men min väns tuggummi fann sig ut ur hans mun och in i hennes (på ett tämligen okonventionellt sätt och alltså inte på det sättet jag hade föredragit - om det nu fanns ett sådant sätt). Resten av dagen förblir inte ens ett minne, utan en mall efter vilken jag själv måste skapa en fortsättning.
The Side of a Hill
Jag åkte över sjön för att se hur det kändes. För stunden låg nöjet i att vända därifrån, men vilken annan gång tidigare hade varit gudomligt. Det är blott platser, men det är platser utan allt.
