Jaeyy

Av saker jag gjort det placeras i topp
På en moralisk skala från 1-5
Jag betedde mig elakt, trots allt som en stropp
När jag stängde dig ute från ditt eget hem

Förlåt mig Johanna för det som har hänt
Det var länge se'n men det plågar mig än
Nu fönster och dörrar är ställda på glänt
Ty jag har inte råd att förlora en vän

Jag önskar mig kärlek
Jag önskar mig fred
Entlediga meniga i långa led
Ge oss hopp; ge oss tro
Lugna stunder av ro
Att finna en mening och bygga en bro
Med dem som man älskar
Med dem man vill ha
Med dem som man önskar ska ha det så bra
Som man själv inte kan
Som man inte förmår
När orken och lusten nu knappt återstår

De ser samma sak som vi
På en skärm av verklighet
Om hur vi krigen vill bli fri
All ilska, vrede och förtret

Den 11 september 2001 befann jag mig på en gräsplätt. Mellan vägen till centrum vid fotbollsplanen och E.-vägen 15 B. Jag var 9 år och lekte med Alexander, Tommy och Mustafa (låt er ej luras av namnen - åtminstone inte de första två - de är inte svenskar). Vi brottades (Wrestling var populärt hos de äldre grabbarna) så där som man oskuldsfullt kunde som barn. Det dröjde dock inte länge förrän kläder blev smutsiga; förrän gräsfläckar målades över av lerfläckar.
När jag kom hem igen, fick jag höra att byggnadskomplexet WTC hade kollapsat.
"Vad är det?" fick jag ur mig, innan jag gick och duschade

Den 29 november 2001 befann jag mig säkerligen på många platser, men likt många andra dagar var jag på väg ut. Åtminstone mentalt. Kompisarna hade inte bytts ut, men den dagen var jag med Dylan, så som jag skulle vara och hade varit många gånger efter och innan.
Runt middagstid, kl 4 (ja, jag åt tidigt), var jag på väg ut. Det var på den tiden man plingade på hos sina vänner och vackert väntade medan de satte på sig skorna. Ingen tanke lades på kläder eller dylikt. Vi var ungar som ville ha kul. Hursomhelst så hämtade jag min fotboll på balkongen och är på väg ut till hallen - vägen via vardagsrummet.
Min pappa frågar, med lätt tårfyllda ögon, om jag inte ska se ett program om någon musiker som har dött. Någon från hans favoritband.
Med viss skräck inför det ovanligt emotionella ögonblicket och i min färd ut mot gården, avböjer jag tyst. Tonerna av en sitar dränker troligtvis mitt nej. Jag visste dock inte då vad en sitar var. Det var lika främmande som WTC.

Min fotboll försvann i någon buske, för ett halv decennium sedan, utan spår. Mina vänner lever sina liv och jag lever mitt. På varsitt håll, men samma plats. Men just i dag, 10 år senare, är det jag som gråter en skvätt och är lämnad ensam åt tanken; upplever samma sorg som min far kände.

Mitt liv har kanske fyllts av ting jag saknade då, men sedan 10 år tillbaka är världen lite tommare.

Peace, George Harrison

/Jay

http://www.youtube.com/watch?feature=player_profilepage&v=us-NgUGA-iM
http://www.youtube.com/watch?feature=player_profilepage&v=5f0FAbP_yJA

The world keeps on turning
My head keeps on spinnin' 'round
The fields they are growing
When the spring time comes around

You will see me heading down
When the summer hits the town

It is dark on the highway
When the lights don't shine no more
Like a fag in an ashtray
My glow went out the door

But I won't see her heading down
When that summer hits the town

Of the

26 girls in my mind,
22 live nearby. Of them
19 are or have been blonde.
15 are still beautiful, out of which
7 are seen on a regular basis. Of those
5 have a way of making me smile. But only
2 keep me hanging around; hoping.
1 does that better than the other.
G01MM10JJ6 is that nr. 1

Run your fingers 'cross the glass
On empty streets where shadows cast
A ricochet of gold and brass
To hide the city's unknown past

I'm thankful for you being around
For the possibilities lost and found
The loving eyes even though you frowned
That never ceises to astound

I'm grateful for the certain way
You look at me as if to say
Your true colours won't wash away
By minute, hour or by day

I'm appreciated now hereafter
Whether it causes tears or laughter
Our story called by a dreary drafter
"The mystery of the sailing rafter"

Jag har känslor i omlopp
Lovord på tal
Jag blev hög som en alptopp
När vi låg i en dal

Kärlek på avstånd
Ömhet till max
Romans utan motstånd
I svullen galax

I delad mening
Samma tros
Att hon kom illa
Med cigg och juice

Fill in some forms
Live up to the norms
It ain't me, it ain't me, it ain't me

Blowing up storms
Loving that warms
Are you free? Are you free? Are you free?

Dra i mitt snöre; Hör min sång
Men primra först, mer än en gång

Show your thumb
Let me know you're lost
Don't stand there numb
I'll drive; no cost
The door is open
For her and thee
So hop on in
The ride is free

Här utanför mitt fönster
Nu är så mörkt och fint
När dagen gryr och människor vaknar

Jag ser ut mot en himmel
Av röd och skär palett
Och kärleken jag än en gång saknar

Du och jag ska finnas för varandra
Som solen för växter
Som vinter för vår
Ingen finns utan den andra

"Ned". "Ned". "Ej ned".
Människor i långa led.
Åker hit och åker dit.
Inled dag med mycket slit.

Min biologiska klocka
Min urfader är
I en urmakas kocka
Han blevo dock kär

Ta itu med problemen är inte lätt
Det finns så många bra och dåliga sätt
Så jag lät det gå en hel djävla dag
Vilket inte inskänkte nå't välbehag

I'm gonna let you go
Even though it hurts
Deep down I know
That I've been through worse

Det som kommer se'n
Kommer ofta rätt snart
Det smyger ju på en
I en rasande fart
Raserar, fallerar och bygger en bro
Konstraster till tusen, vem kunde väl tro
Att vi satt här tillsammans för att bli som i går
Görandes nå't vi ej längre förmår