Old Man

Är det meningen att vi skall ha föräldrar? De föder oss och formar våra liv. Men sedan, då? Vi lämnas bort till skolgångens förmån, för att sedan flytta och starta ett eget liv på annat håll.
När vissa av oss avkommor får egna avkommor, så skapas en ny relation där gammal och ung försöker få en kontakt. En sorts nytändning av den kontakt som dog då deras eget barn flyttade ifrån dem.
Någon gång kommer också tiden då de inser att barnbarnen försvinner allt längre utom räckhåll. Alltså har de två gånger fått uppleva samma sak, innan de sedan själva blir som barn igen.
Är det konstigt att man har en medelålderskris? Borde den rent utav kallas återuppståndelseförtvivlan?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0