You Never Can Tell
Jag vet inte så mycket om hur folk fungerar och det kan jag öppet konstatera. Att skapa förvirring är jag bevisligen bra på, men det jag gör är alltid medvetet. Det är just det som görs oavsiktligt som förvirrar mig eller helt enkelt den enskildas särdrag. Huruvida det är allmänt att göra en viss sak eller ej kan jag inte svara på. Troligtvis får jag aldrig reda på det heller. Den stora frågan är ändå vem, utöver jag själv, som uppträder på detta sätt och vad denna har för betydelse för mig. Är det någon jag skulle hata eller älska; Skratta med eller förakta; eller rent av aldrig träffa? Är det då meningen att jag aldrig skall träffa denna någon, om så är fallet? Mycket förundras man över. Om ingen hade kommit på ett ord för ödet, hade det då dröjt länge innan någon skulle komma att ge ett namn åt fenomenet, eller skulle det inte uppmärksammas överhuvudtaget? Stollar finner nog en förklaring till det mesta i sinom tid. Man behöver sällan oroa sig förrän det kommer och knackar på dörren.
Jag finner det intressant att vissa vänder sig till mig för råd när jag ändå vet att de sällan följer dessa. Kanske behöver de något som gör dem säkra på att de gör som endast de själva skulle göra, något som kommer från en oerfarne eller bara någon som kan säga: "jag sade ju det" när det väl går åt pipan. Hur som helst förstår jag inte vad man tror sig åstadkomma med att fråga en som kan lika lite som en själv. Jag kan ha tur på vissa områden ibland, för mycket tur - nästan äckligt enkelt, men det gör mig inte till en expert, inte ens en medelmåtta eller inte nödväntigtvis överhuvudtaget intresserad. Vid närmare eftertanke spelar det ingen roll om jag är intresserad eller ej, jag hjälper till ändå. Även om det inte alltid är till någon hjälp.
"Help!" är för övrigt en mycket bra film. Den bör jag se igen till helgen. Mycket ologisk - mycket jag.
Skymtar av ett ljus i mökret, understundom lättad av skymten av ljuset, sett genom andras fönster, vältrandes i en moras av förtvivlan. Sällan beskådat. Aldrig egentligen upplevt. Aldrig bländad.
C'est la vie, said the old folk, as did I
/Jay
Jag finner det intressant att vissa vänder sig till mig för råd när jag ändå vet att de sällan följer dessa. Kanske behöver de något som gör dem säkra på att de gör som endast de själva skulle göra, något som kommer från en oerfarne eller bara någon som kan säga: "jag sade ju det" när det väl går åt pipan. Hur som helst förstår jag inte vad man tror sig åstadkomma med att fråga en som kan lika lite som en själv. Jag kan ha tur på vissa områden ibland, för mycket tur - nästan äckligt enkelt, men det gör mig inte till en expert, inte ens en medelmåtta eller inte nödväntigtvis överhuvudtaget intresserad. Vid närmare eftertanke spelar det ingen roll om jag är intresserad eller ej, jag hjälper till ändå. Även om det inte alltid är till någon hjälp.
"Help!" är för övrigt en mycket bra film. Den bör jag se igen till helgen. Mycket ologisk - mycket jag.
Skymtar av ett ljus i mökret, understundom lättad av skymten av ljuset, sett genom andras fönster, vältrandes i en moras av förtvivlan. Sällan beskådat. Aldrig egentligen upplevt. Aldrig bländad.
C'est la vie, said the old folk, as did I
/Jay
Kommentarer
Trackback
