Keep A-Knockin' (but You Can't Come In)/Red House

Då var man glad över det som hände just då - en sorts räddning i det intetsägande befinnandet på den av många avskydda platsen. Jag älskar den platsen, men en kort resa därifrån kan göra gott för variationen (påstås det).
Så var det en dag - en resa som kanske var uppmuntrande. Frågan är bara vem som minns det nu. Inte jag. Istället minns jag det som kunde ha hänt om jag inte hade gjort det. Att välkomna de kringstrykande lösningarna på diverse problem, när de för en gångs skull visade upp sig.
Uppvisningen desförinnan kan dock ha varit det ursprungliga problemet. Kanske är det inte resultatet per se och inte heller ett problem - hur som helst inte då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0