It's All Over Now, Baby Blue
"The sun's not yellow it's chicken". Är det så man skall se på dagen (när den väl bjuder på sol)? Kanske är det därför den stundvis tycks försvinna iväg på tok för kvickt. Kanske följer den med ljuset ner då det var det första den såg som nyfödd (om man nu kan se på världens som sådan). Regnet kommer hur som helst från ovan. Ingenting som är gott har någonsin kommit därifrån. Där finns inget...
Apropå fåglar och andra fjäderfän - Joakim Von Anka är en säregen individ. Jag förstår mig inte på den världsbild han har byggt upp och hur de många små fundamenten i denna utgör en sådan perfektion trots uppenbara brister. På vilket sätt är det förmånligt att gå en vecka för att nå ett visst mål kontra att gå på ett flygplan (vilket tillhör flygbolaget han till råga på allt äger)? Visst, man gör sig av med mindre pengar men om tid är pengar skulle mycket av tiden/pengar inte gå åt att förvärva förmögenheter på. Frågan är vad som är bäst i längden. Är kunskapen möjligen inte apriorisk? Den som ser får lever, eller den som lever får se?. Det paradoxala kvarstår ändock i mina ögon.
Nu när min fiktiva förebild har satt mig på pottkanten vet jag inte längre om det är så att jag skall lägga krafterna på att nå det längre bort eller kompensera och välja det som infinner sig i närheten och kanske ha krafter över till annat. I och med att man förlorar kraft blir sträckan bara längre. Så känns det, alla lagar till trots och att fortsätta att fortsätta är svårt när man inte vet vad det är man fortsätter på och när man började. Kanske skall man köra rakt fram vid vägskälen eller ta en omväg och få erfarenhet. Det viktiga är kanske att inte ha för många utmärkta platser att stanna på. Kanske bör man inte fortsätta alls, vad vet jag? Mycket skrämmer mig i och med ovissheten inför framtiden. Allt prat om barn, apropå ingenting, gör mig melankolisk. Kanske kommer jag aldrig förstå det andra ser i "det" eller annat dylikt men å andra sidan vet jag inte om jag vill det. Jag mår nog kanske bäst av att sitta på hemmet och berätta historier om en svunnen tid för de som verkligen vill lyssna. Sanna eller ej. För mig förblir de alltid det, oavsett innehåll. Kontextualisering innebär inte exklusivitet.
Jag vill ha jätteroligt. Vissa kanske nöjer sig kanske med att ha Roligt men jag vill ha jätteroligt. Ja, det vill jag men med det går väl som det brukar...
/J
Apropå fåglar och andra fjäderfän - Joakim Von Anka är en säregen individ. Jag förstår mig inte på den världsbild han har byggt upp och hur de många små fundamenten i denna utgör en sådan perfektion trots uppenbara brister. På vilket sätt är det förmånligt att gå en vecka för att nå ett visst mål kontra att gå på ett flygplan (vilket tillhör flygbolaget han till råga på allt äger)? Visst, man gör sig av med mindre pengar men om tid är pengar skulle mycket av tiden/pengar inte gå åt att förvärva förmögenheter på. Frågan är vad som är bäst i längden. Är kunskapen möjligen inte apriorisk? Den som ser får lever, eller den som lever får se?. Det paradoxala kvarstår ändock i mina ögon.
Nu när min fiktiva förebild har satt mig på pottkanten vet jag inte längre om det är så att jag skall lägga krafterna på att nå det längre bort eller kompensera och välja det som infinner sig i närheten och kanske ha krafter över till annat. I och med att man förlorar kraft blir sträckan bara längre. Så känns det, alla lagar till trots och att fortsätta att fortsätta är svårt när man inte vet vad det är man fortsätter på och när man började. Kanske skall man köra rakt fram vid vägskälen eller ta en omväg och få erfarenhet. Det viktiga är kanske att inte ha för många utmärkta platser att stanna på. Kanske bör man inte fortsätta alls, vad vet jag? Mycket skrämmer mig i och med ovissheten inför framtiden. Allt prat om barn, apropå ingenting, gör mig melankolisk. Kanske kommer jag aldrig förstå det andra ser i "det" eller annat dylikt men å andra sidan vet jag inte om jag vill det. Jag mår nog kanske bäst av att sitta på hemmet och berätta historier om en svunnen tid för de som verkligen vill lyssna. Sanna eller ej. För mig förblir de alltid det, oavsett innehåll. Kontextualisering innebär inte exklusivitet.
Jag vill ha jätteroligt. Vissa kanske nöjer sig kanske med att ha Roligt men jag vill ha jätteroligt. Ja, det vill jag men med det går väl som det brukar...
/J
Kommentarer
Trackback
