Jaeyy

Jag har någonstans på vägen fått för mig att benämna mig som en som inte är en sådan. Nu kan jag dock inte annat än betvivla detta. Det som kan ses som en infantil ytlighet är trots allt det jag värdesätter och åsikterna om denna vad som skiljer mig från resten. En lista med krav, uteslutande önskemål, har jag om det mesta och inte mycket kan få mig att börja i fel ända. Att hoppa över det högst rankade av dem alla vore att ignorera en dröm, något det inte finns utrymme för i denna komplicerade historia.
Någon annanstans på vägen försvann något som kunde ha varit det viktigaste i mitt liv. Visst, den sortens naivitet ser man inte ofta hos mig, men någon gång kan man unna sig normalitet. Inte heller vet jag om det hade varit något som hade varit rätt på något plan, men som vanligt kan man sällan veta utan att prova. Ofta är det också de "dåliga" tingestarna som är de "rätta" för mig - sådant som andra inte förstår sig på.
Min sociala oförmåga har många gånger satt käppar i hjulet då signaler har korsats varje gången situationen uppstår. Alltid vill jag uppfatta allt som det minsta tänkbara -det som inte gör mig besviken, om det nu verkligen är så att det är så, bara. En god filosofi, men ack så plågsam när det motsatta händer. De få gångerna. Särskilt när det handlar om en sorts snedvriden och opassande kulmen av den verkliga världen. Till dagens dato,

Ack; ve


/Jay