Himlen Är Oskyldigt Blå

Nu har jag stött på någon form av eufori. Bra musik i samband med nattliga konversationer med intressant och smått givande innehåll, har skänkt denna lycka. And the pattern never alters. Until the rat dies. Döda för bövelen inte råttan i detta skede! Inte nu. Vänta med det till senare. Hold your horses med andra ord.
Idag skall folk bege sig till njutningens land och uppleva lidelse. Hade jag varit där hade jag fått, rätt och slätt, lida. Kanske beger jag mig dit. Inte för min skull. Inte för att jag får någonting ut av det. Inte av några dolda motiv. Bara ren medkänsla. Men kanske förblir alltid ett kanske, ända tills det att någon säger ja eller nej.
Imorgon skall det firas. Vad som skall firas är ointressant, men göras skall det och det med bravur. Många saker har man missat att fira. Det går i vissa fall ut som en hyllning till dessa tillfällen. Ej förbisedda sådana, ej sådana som inte förtjänar uppmärksamhet utan sådana som man sorgligt nog enbart har missat. Inga dolda motiv. Himlen är oskyldigt blå.

Det är skönt med andrum. Andrum på vilken det tillåts en viss inkräktan. Inte mer än nödvändigt. Inte i stora mängder. Måttliga proportioner utspridda som en serie av händelser. Ett kollage med risk för tillbakablick. Många gånger om. En är dock bra, kanske bäst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0