Fixin' to Die

Det var blott dryga halvåret sedan jag infann mig på Danderyds sjukhus.
Idag, alldeles nyss, höll jag till råga på allt att kunna ådra mig ett allvarligt problem som rör min syn. Förvisso, jag kommer troligen uppleva problem senare i livet, men senare i livet skall komma senare, därav senare. Hur som helst, incidenten skapade inga problem mer än irritation (troligtvis skapad av ett ohyggligt torkande). Å andra sidan kan ev. uppstående men komma när som helst. Ok, kanske inte när som helst, men de kan vara hitills obemärkta. Därför vet jag inte om man bör sova nu för att komma ifrån problemet eller om man bör vara vaken och se saker man kanske inte ser imorgon. Det låter dramatiskt, vilket det kan vara. Erfarenheten säger dock annat. Kanske var det inte ens något som träffade ögat. Uttrycket "det var nära ögat" gör sig påmind.
Det intressanta var att jag inte hann be för skoning. Det brukar hända ibland och frågan är bara varför man gör det. Jag är en sådan som inte tillhör någon religion. I ren protest, kanske, hör jag till jainisterna, utan att veta vad jag nästan har gett mig in på. Religion är ett konstigt ämne. Vem vet om svaren är för många eller endast för få? Mer om det senare.
En annan gång höll jag på att få ett betongblock över mig. Jag kom levande undan då också. Har man tur eller har man otur som som nästan stryker med, för tidigt? Nej, jag vill bli stucken till döds. Framifrån, inte bakifrån - då har man tur. Kanske även en vän.
Kan man dö i förtid? Nej, om man dör, så dör man när man väl dör. Ergo: förtiden existerar inte (säger jag). Däremot finns det siffror som kan härleda ens levnadstid till ovanligheten, för tidigt, i jämförelse. Livet är inte heller kort. Det är det längsta vi kommer att uppleva. Även om det tar slut i "förtid"
Just nu är jag till synes normal. Vi syns, hoppas jag!

/Jay

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0