People Get Ready

Idag radades från 100 upp till 1000 människor utanför en byggnad, vars exteriör för världen upplevs som grå.
Vad de där gjorde kunde man lätt lista ut och alla voro de oegentliga människor som följer strömmen. Det som dock inte tillhör vanligheten är att de för en gångs skull tog sig tid till att ta med döden i sina tidsramar. Även om ångesten inför döden inte blommade ut till fullo, så fanns det en viss rädsla som gav orsak till handlingen.
Även om rädslan teoretiskt sett skulle kunna uppstå, så kommer jag inte finna mig själv i den raden av människor.

Den senaste veckan har kantats av relationer jag inte har, inte har haft och aldrig kommer att få. Det finns många jag har träffat som jag skulle vilja stifta bekantskap med. En vänskap behöver sällan en bra grund för att uppnå ett stadie av tillfredsställelse: ytligheten nöjer en oftast mer. Det är det jag har upplevt och gått miste om.
Trackback
RSS 2.0